Ultraljud

Det blev alltså 1 september som slutgiltigt datum för bf. Fast ska jag i vanlig ordning gå över 5 dagar så blir det ju den 6e, men sprolla roll, låååång tid kvar är det iallafall.
Var otroligt mäktigt med ultraljudet idag. Vet aldrig att det varit så spännande, förmodligen för att det känns så himla overkligt den här gången. Har ju inte ens lyssnat på något hjärtljud och inte heller har det varit någon vidare rörelse i magen heller. Oroväckande lugnt. Har nästan funderat på om man inte har drömt alltihop. Men så fick vi se lillparveln där inne som sparkade med benen och rörde på sig. Och där och då kom dom första riktiga sparkarna också, helt paff blev jag, har som sagt varit så lugnt och jag har inte kunnat känna nåt speciellt alls. Och har jag kännt nåt så har det varit så pyttelite så jag har tänkt att det lika gärna kunnat vara inbillning.
Men nu vet vi. Det var 1 bebis och vad barnmorskan kunde se så såg allt normalt och bara fint ut. Vad det blir kunde vi inte få veta med säkerhet, men vi vet vad det lutar åt iallafall. :-)

Wilma är som en ny tjej nu. På morgonen så låg hon mest i soffan och var hängig, men mot lunchtid så piggnade hon till och sen har hon lekt i rummet en massa och till och med fått i sig lite lite mat. Så skönt att se henne på benen igen.
Doktorn från i tisdags ringde ikväll också, han bad tusen gånger om ursäkt och var mycket ångerfull över hur det hade blivit och kunde inte förstå hur han kunde ha skickat hem oss sådär.
Och ångerfull kan han gott vara, det känns bara bra!
Nu ska jag stöka undan röran i köket och sen är det sängen som väntar. Har blivit väldigt dåligt med sömn sista tiden så nu är det bara att försöka "sova igen" så man blir människa igen.
Natti!